Lek och lärande. Samspelets betydelse i barns lekar på en Reggio Emilia förskola.

Abstract

Syftet med vårt arbete har varit att observera och fördjupa oss i hur samspelet och den sociala förmågan ser ut i situationer där pedagogerna gått in och skapat grupper utifrån barn som inte brukar leka. För att samspelet och den sociala förmågan ska fungera i en grupp krävs det olika sociala förmågor till exempel att man kan lyssna på varandra, ta hänsyn och respektera varandras åsikter och tankar. Att vara tillsammans i en grupp och i en gemenskap är något som man hela livet kommer att vara en del av. Av den anledningen är det viktigt att man redan i förskolan får kunskap och lär sig detta. När man ingår i gemenskap med andra lär man sig olika saker där ett utbyte av kunskaper och tidigare erfarenheter blir centralt. Föreliggande studie visar att det i varje observation fanns ett avvaktande barn, ett barn som lekte själv samt de barnen som lekte tillsammans i lek. I alla observationer förutom i en fanns det en närvarande pedagog. Utifrån observationerna har pedagogen hjälpt och stöttat på olika sätt. Det är viktigt att man som pedagog i dessa situationer finns där eftersom att sammansättningen av grupperna var ny för barnen. För att få svar på vårt syfte har vi i detta arbete utgått från två frågor vilka är följande: • Hur ser samspelet ut i de situationer där pedagogerna satt samman grupper, utifrån barn som vanligtvis inte leker tillsammans? • Vilken kan pedagogernas roll bli i dessa situationer?