Patienters upplevelser av biverkningar av elektrokonvulsiv terapi

Abstract

Bakgrund: Cirka 40 000 ECT:er utförs varje år i Sverige. ECT är en vanlig och beprövad metod inom modern psykiatri och anses ha god effekt. ECT förknippas dock med starkt stigma av allmänheten. Den vanligaste bieffekten av ECT är kognitiv störning, främst med minnesproblematik. Syfte: Att undersöka faktorer som påverkar patienters upplevelse av kognitiva biverkningar från elektrokonvulsiv terapi (ECT). Metod: Litteraturstudie med kvalitativa och kvantitativa artiklar från PubMed, Cinahl och psycINFO. Studierna sammanställdes och övergripande teman identifierades. Resultatet diskuterades delvis i relation till Orems omvårdnadsteori. Resultat: Objektiva mätningar skiljer sig från patienternas upplevelser, det tycks inte finnas några mätbara kognitiva biverkningar 6 månader efter sista behandlingstillfället. Patienterna upplever ibland kognitiva nedsättningar som inte går att precisera. Det finns ett samband mellan upplevda biverkningar och höga poäng på Montgomery Åsberg Depression Rating Scale (MADRS) efter ECT. Det tycks även finnas individuella variabler som påverkar biverkningar och upplevelsen av dessa, såsom kön, ålder och kognitiv funktionsnivå. Informationen från sjukvården är otillräcklig, patienterna får mycket information från t.ex. media. Hur nöjd patienten är med informationen från sjukvården samt hur medgivandeprocessen går till påverkar upplevelsen av ECT, både under behandlingstiden och efteråt. Diskussion: Vissa personer kan ha en kognitiv reservkapacitet som innebär att de trots en kognitiv försämring fortfarande presterar som förväntat på mätningar. Det kan också vara så att personer med hög kognitiv funktionsnivå är känsligare för en försämring, och personer med lägre kognitiv funktionsnivå kan vara sämre på att uppskatta sin egen förmåga. Om huvudproblemet är själva upplevelsen av en kognitiv nedsättning kan omvårdnadsåtgärder sättas in som hjälper patienten att se hur den kognitiva förmågan snarare förbättras av ECT. Det krävs även omvårdnadsåtgärder som vägledning och stöd i att hitta tillbaka till en normal tillvaro. Vårdpersonal bör informera patienter ordentligt och diskutera förutfattade meningar om ECT, för att patientens inställning till behandlingen inte ska formas av det stigma som finns i samhället och för att inte bekräfta de fördomar som finns.