Att lära sig läsa och skriva med ASL. En kvalitativ studie om lärares upplevelser av ASL i relation till läs- och skrivsvårigheter.

Abstract

Att lära elever läsa och skriva är två av skolans viktigaste uppdrag men vägen dit kan se olika ut för elever. Syftet med denna studie är att undersöka vilka möjligheter och svårigheter lärare i årskurs F-2 anser att ASL bidrar till när elever med läs- och skrivsvårigheter ska lära sig läsa och skriva. Vidare är syftet att undersöka vilka stödstrukturer ovanstående lärare använder vid arbete med ASL i relation till läs- och skrivsvårigheter. Studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och har utgått ifrån en kvalitativ metod, i vilken semistrukturerade intervjuer har använts. Materialet har sedan analyserats utifrån ett tematiskt perspektiv. Resultatet av studien visar på att ASL bidrar till möjligheter för elever med läs- och skrivsvårigheter då de kan använda olika stödstrukturer som förbättrar deras läs- och skrivförmåga. Därmed behöver eleverna ha tillgång till stödstrukturer som exempelvis ljudande tangentbord och talsyntes för att de ska kunna höra och se sambandet mellan ljud och bokstav. Svårigheterna med ASL är att metoden inte alltid är anpassad för elever med läs- och skrivsvårigheter då de lär sig läsa och skriva på olika sätt. Dessutom utesluts motoriken till stor del i och med metoden, som i själva verket är viktigt för vissa elever för att de ska komma ihåg hur bokstäver ser ut.