| dc.description.abstract | Tillståndet för den svenska demokratin och skolans roll i fostran av demokratiska värden aktualiseras återkommande i den svenska samhällsdebatten. Under 1990-talet lyftes till exempel fostran av demokratiska värden som en central utbildningsfråga. Ambitionen i denna uppsats är att studera frågan utifrån ungdomars perspektiv på sina möjligheter till inflytande i skola och samhälle. I arbetet, som består av två rapporter och en kappa, studeras hur ungdomarna i tre skolklasser år 9 ser på sina möjligheter att påverka i skolan, vad det är de vill förändra och hur de agerar för att göra detta.
Det empiriska materialet samlades in inom ramprojektet ”Ungdomar som politiska aktörer. Om kön och makt i skola och lokalsamhälle”. Materialet består av observationer och intervjuer med ungdomarna – i grupp och individuellt - och de vuxna i skolan och den lokala kontexten. Fokus i analysen ligger på hur ungdomarna kommunicerar med och involveras i skolans verksamhet, med avseende på deras försök att påverka. Resultatet presenteras i arbetets båda rapporter.
I kappan diskuteras uppdrag och mål som rör demokratifostran, delaktighet och inflytande, uttryckta i skolans styrdokument och konventioner om mänskliga fri- och rättigheter. Där diskuteras också demokrati och kommunikation, bland annat som processer där barn och ungdomar skapar socialt kapital. Forskning som har betydelse för studien menar att ungdomarna upplever inflytande och möjligheter att påverka i skolan som ringa. Flera av undersökningarna har uttalat sig utifrån att de mätt och jämfört med hjälp av kunskapstest och enkäter.
I kappan redogörs också för arbetets teoretiska utgångspunkter. Giddens struktureringsteori har varit av betydelse för studiens datainsamling och analys och var också avgörande för uppläggningen i det ramprojekt som den ingår i. Som analysredskap används i studien även begrepp och modeller från 1990-talets maktutredning. Handlingsvägar, som avser att försöka förstå sambandet mellan situation och handling, är ett sådant.
De empiriska resultaten diskuteras i kappan utifrån tre övergripande teman; misstro, erbjudande och förhandlingar. Centralt i denna diskussion är att ungdomarna har låg tilltro till att de vuxna som de har omkring sig i skolan vill lyssna till deras synpunkter och förslag. Trots att lärarna och andra vuxna återkommande tillfrågar dem, verkar de unga inte uppfatta att detta ger dem möjligheter till inflytande. Ungdomarna säger att deras åsikter inte har någon betydelse men de vill bli lyssnade till. Ungdomarna verkar å andra sidan anse att de har inflytande då de själva har tagit initiativ i syfte att försöka påverka. Oavsett utfallet talar de om dessa situationer, som sådana där de har påverkat. Ungdomarna menar att de vuxnas stöd har haft betydelse i de fall då de har lyckats påverka. Det är också tydligt att det finns enskilda lärare, som ungdomarna väljer att vända sig till då de försöker påverka något.
De didaktiska implikationerna av arbetet diskuteras i kappans avslutande del. Här tas upp att det kan vara betydelsefullt att göra processer av inflytande i skolan synliga, både för ungdomarna och för de vuxna. Det skulle kunna visa på de möjligheter till inflytande som finns i vardagen.
Avslutningsvis föreslås några frågor som intressanta för vidare studier. Hur ser progression av demokratisk kompetens ut, den som i retoriken tas för given i och med ökad ålder och övning? Det vill säga, hur erövras de kompetenser som krävs för att få lov att utöva inflytande. Och, hur ska vi förstå ungdomarnas låga grad av tillit i skolan, hur kan det komma sig att det förhåller sig på det viset i ett land med många höglitare, det vill säga människor med hög grad och omfång av den mellanmänskliga tilliten? Vidare, vad avgör ungdomarnas val av en särskild lärare då de gör sina försök att påverka i skolan? | sv |
