“Ibland hamnar man där” - Överlämningen i förskolan ur ett genusperspektiv

Abstract

Abstract Förskolan är en plats där jämställdhet mellan könen är ett grundläggande värde och där verksamheten ska motverka traditionella könsroller. Forskning visar dock att pedagoger bemöter tjejer och killar olika samt att bemötandet grundar sig i de förväntningar man har på hur tjejer och killar bör vara, bete sig eller se ut. Utifrån detta har vi i denna studie valt att undersöka på vilka sätt pedagogerna bemöter barnen vid överlämningen i förskolan samt om det är någon skillnad i bemötandet mellan tjejer och killar. Vi vill också undersöka vilka normer kopplade till kön det går att urskilja i pedagogernas bemötande gentemot barnen samt i deras tankar om kön och genusarbete. För att ta reda på detta har vi valt att göra en fallstudie med observationer och intervju som metod. Vi har utgått från en feministisk poststrukturell teori där omvärlden ses som en ständigt pågående social konstruktion. Inom denna teoribildning strävar man efter att utmana normer om kön och språket ses som en central del då det inte beskriver verkligheten utan istället ses som en social konstruktion som förmedlar en bild av verkligheten som bygger på föreställningar och normer. Våra viktigaste resultat är att vi inte kommit fram till några större skillnader i pedagogernas sätt att umgås med barnen i överlämningssituationen. De rutiner överlämningen visat sig ha och som pedagogerna betonat, har inte visat på några skillnader mellan könen. De skillnader vi sett i bemötandet har dock legat i språkliga uttalanden i form av könskategoriseringar samt uttalanden i förhållande till barnens olika utseendeattribut. Utifrån resultatet har vi kunnat urskilja en jämställdhetsnorm, tvåkönsnorm, hegemonisk maskulinitet som norm och femininitetsnormer samt att det finns motstridigheter mellan dessa då pedagogerna både upprätthåller och gör motstånd mot dem samtidigt som de konkurrerar med varandra.