“Jag brukar säga att det måste hagla älgar…” - En kvalitativ studie om utevistelse på fritidshemmet i stadsmiljö

Abstract

Abstract Forskare är eniga om att utevistelse för barn och unga är betydelsefullt. En bra barndom kopplas ihop med utelek. Enligt de svenska bestämmelserna för fritidshem ska alla elever ges möjlighet att vistas i olika utemiljöer. Eleverna ska även ges möjlighet till utevistelse, vistelse i naturen och friluftsliv. Syftet med denna empiriska studie är att undersöka fritidspersonalens syn på utevistelse på fritidshem i stadsmiljö. De frågor som studien bygger på är: Hur uttrycker sig fritidspersonalen kring möjligheter och hinder med utevistelse i stadsmiljö? och på vilket sätt talar fritidspersonalen kring sin roll utomhus och hur positionerar de sig? Vi valde att genom semistrukturerade intervjuer få svar på våra forskningsfrågor. Sju personer som arbetade på fritidshem i stadsmiljö intervjuades. Materialet transkriberades och utifrån en tematisk analys sorterades och reducerades materialet, utifrån empirin har även olika teman framträtt. Studien har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv för att genom samtal få reda på hur fritidspersonal konstruerar sin förståelse för elevers utevistelser. För att förstå fritidspersonalens positioner har vi använt oss av didaktiska positioner. Studiens resultat visade att personal på fritidshemmet kunde se möjligheter och hinder med utomhusvistelse. Som möjlighet uttryckte fritidspersonalen att eleverna fick fysisk aktivitet och att det var större frihet utomhus. Angående hinder för utevistelsen visade sig säkerheten, personalsammansättning och väder som några hinder. Fritidspersonalens roll påverkades av de rådande strukturella förhållanden som fanns på fritidshemmet, som till exempel fritidshemmets belägenhet eller miljön på skolgården. Det var något som de förhöll sig till. Resultatet visar också att fritidspersonalen tolkar olika situationer utomhus och skapar sin didaktiska position utifrån detta.