Att bygga ett slöjdspråk. Om språk, och språkutveckling i slöjden

Abstract

Under tvåtusentalet har flera internationella kunskapsundersökningar påvisat sjunkande resultat i svenska elevers läs- och skrivförmåga. Resultaten har föranlett att regeringen initierat kompetensutvecklingsarbetet Läslyftet, en satsning som syftar till att förse samtliga ämneslärare med redskap för att kunna arbeta språkutvecklande inom sitt ämne. I linje med Läslyftets syfte problematiseras aktuell språk- och ämnesforskning i ett försök att utreda hur elever tillägnar sig ett ämnesspråk. Vidare undersöks vad som utmärker ett slöjdspecifikt ämnesspråk och hur slöjdlärare bäst tar till vara på slöjdens språkutvecklande egenskaper. Forskningsöversikten, som bygger på studier av utvalda forskningsartiklar, pekar på att elevers läs- och skrivförmåga är avhängigt ett flertal faktorer. Förväntningar och stöd utgör centrala delar i elevers möjlighet till språkinlärning, samtidigt som dessa behöver vara av särskild karaktär för att fungera språkutvecklande. Forskningen pekar även på kontextens roll som en språkutvecklande faktor, men menar samtidigt att denna behöver hanteras varsamt för att främja elevernas språkutveckling. I vissa avseenden är slöjdforskningen inte samstämmig, viss forskning ger en bild av slöjdsalen som avskalad på ämnesspråk, medan resultat och tolkningar från andra undersökningar visar på slöjdsalen som rik på ämnesspråk. Vidare ger resultatet en enig bild kring en kontextrik slöjdsal, men påvisar samtidigt att lärarkollegiet till viss del missar att ta tillvara på kontextens förtjänster.