Interhospitala transporter av intensivvårdskrävande patienter - Förekomsten av fysiologiska förändringar

Abstract

Bakgrund: År 2018 i Sverige föreligger en brist på intensivvårdsplatser. Därför måste allt fler intensivvårdskrävande patienter flyttas mellan sjukhusen. Dessa förflyttningar, så kallade interhospitala transporter, ställer stora krav på anestesisjuksköterskan att den utförda vården sker på ett tryggt och patientsäkert sätt. Syfte: Studiens syfte var att beskriva förekomsten av de hemodynamiska och respiratoriska förändringarna hos den intensivvårdskrävande patienten inom den interhospitala transportens kontext. Metod: En kvantitativ, retrospektiv observationsstudie genomfördes genom journalgranskning. Alla interhospitala transporter av intensivvårdskrävande, respiratorvårdade patienter som ufördes från ett sjukhus i västra Sverige under perioden 1 jan 2015 - 31 mars 2018 samlades in. Utifrån dessa granskades sedan intensivvårdens- samt intensivvårdsambulansens journaler utifrån en utarbetad granskningsmall. Resultat: Analysen visade att den största fysiologiska förändringen syntes inom hemodynamiken, främst på det systoliska blodtrycket. Utifrån medelvärden jämfördes blodtrycken mellan intensivvårdsavdelningen och den interhospitala transporten. Det framkom att 57% (n=8) av patienterna hade ett sjunkande blodtryck, medan 36% (n=5) hade ett stigande blodtryck. Vidare sågs en ökning av saturationen under transporten i samtliga fall utom ett, där saturationen var på samma nivå på intensivvårdsavdelningen som under transporten. Fler än hälften av patienterna behandlades med vasoaktiva läkemedel. Dokumentation av vitala parametrar saknades i flertalet journaler i början av varje transport. Bortfallet var av varierande tid, som längst 65 minuter. Slutsats: Under de interhospitala transporterna förekommer både hemodynamiska och respiratoriska förändringar i olika utsträckning. En fördjupad kunskap och ökad medvetenhet kring dessa förändringar kan ge anestesisjuksköterskan möjlighet till att förbättra patientsäkerheten under transporterna. Vad dessa förändringar innebär för den enskilde intensivvårdspatienten i en förlängning är något som behöver utforskas ytterligare i framtiden.