”Det måste ju börja hos oss pedagoger” Förskollärares uppfattningar om det genusspecifika normkritiska arbetet i barngruppen – en kvalitativ intervjustudie

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra förskollärare på förskolor med normkritisk profil uppfattar och resonerar kring det genusspecifika normkritiska arbetet i barngruppen. Detta fokus motiveras dels utifrån förskolans viktiga roll som socialisationsaktör och dels utifrån läroplanens föreskrift om att ett genusspecifikt normkritiskt arbete ska ske i verksamheten. Ytterligare motiv finns i verksamma pedagogers stora möjligheter, och skyldigheter, att påverka barns skapande av genus. Med utgångspunkt i att förskolans verksamhet ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet blev det också intressant att undersöka vad den normkritiskt profilerade kontexten har för betydelse för vilken vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet som blir synlig i det genusspecifika normkritiska arbetet. Syftet med studien mynnade ut i forskningsfrågorna: Vilka aspekter uppfattar förskollärarna som väsentliga i det genusspecifika normkritiska arbetet i barngruppen, och vilka förutsättningar beskriver de som betydelsefulla för genomförandet av det genusspecifika normkritiska arbetet i barngruppen? Studien har en feministisk poststrukturell och queerteoretisk utgångspunkt där genus och subjekt ses som något som kan skapas och omskapas beroende av sammanhang. För att generera svar på forskningsfrågorna har kvalitativa intervjuer skett, där intervjupersonerna valts ut beroende på sin normkritiskt profilerade arbetsplats. Det som framkommit i intervjuerna har analyserats och kategoriserats i teman relaterade till forskningsfrågorna. De mest framträdande resultaten visar att pedagogerna framhäver sin egen roll som oumbärlig i det genusspecifika normkritiska arbetet, och att den normkritiska profileringen till viss del, men inte genomgripande, tycks ha betydelse för hur arbetet i barngruppen implementeras. Resultatet visar också att pedagogerna uppfattar samsyn i arbetslagen och kunskap som relevanta förutsättningar för genomförandet. Ytterligare ett resultat är att barnen in