• English
    • svenska
  • svenska 
    • English
    • svenska
  • Logga in
Redigera dokument 
  •   Startsida
  • Student essays / Studentuppsatser
  • Department of Languages and Literatures / Institutionen för språk och litteraturer (2009-)
  • Kandidatuppsatser / Institutionen för språk och litteraturer
  • Redigera dokument
  •   Startsida
  • Student essays / Studentuppsatser
  • Department of Languages and Literatures / Institutionen för språk och litteraturer (2009-)
  • Kandidatuppsatser / Institutionen för språk och litteraturer
  • Redigera dokument
JavaScript is disabled for your browser. Some features of this site may not work without it.

Études diachroniques de la négation en français depuis le Moyen Âge

Sammanfattning
Vi framlägger i den här uppsatsen tesen att franskan i det förflutna har genomgått två eller tre omdaningar beträffande det semantiska värdet av “dubbelnegationen.” I klassisk latin gav två negeringar en positiv utsaga, men i det vulgära senlatinet förtärkte de istället varandra, en egenskap som stannat kvar i de romanska språken (första omdaningen). Vår huvudsakliga tes är att franskan förlorade under en tid denna “negativa konkordans” (andra omdaningen) under inflytandet av frankiska talare som strömmade in i stort antal från och med 400-talet e. Kr, men att den sedan återfick den genom en omtolkning av det semantiska värdet hos positiva ord som förstelnats i negativa konstruktioner (tredje omdaningen). På samma sätt som Meunier och Morel (1993), studerar vi också den semantiska skillnaden mellan fyllnadsorden (forclusifs) pas och point men till skillnad från dem, i mellanfranska och inte i klassisk franska. Utifrån romanen Fierabras av Jehan Bagnyon (2013) (från 1400-talet), visar vi att en partiell inversion av de semantiska fälten för pas och point har ägt rum mellan 1400- och 1700-talet vad gäller negeringar med komparationer eller kvantifikationer. Där under medeltiden endast point användes på bekostnad av pas har rollerna bytts efter renässansen. I gengäld visar sig andra egenskaper mer diakroniskt stabila, som till exempel pas :s totala ovilja i mellanfranskan att acceptera något som helst genitivattribut, vilket överlåts helt åt point. Denna åtskillnad är fortfarande väldigt stark i klassisk franska men har i nutida franska emellertid suddats ut. Vi kritiserar Martins (1972) och Larrivées (1995) idéer att negering utan fyllnadsord (forclusif ) endast hörde (eller hör) till det “virtuellas” domän. Emellertid visar vi som en sekundär tes, genom en statistisk metod (Grieve-Smith, 2008, 2009), att det i det litterära språket från 1800-talet finns en klar åtskillnad mellan användningen av negering med endast ne och motsvarande med fyllnadsordet point (men inte med den med pas, som används urskiljningslöst), fastän att vi inte lyckas att fastställa denna skillnad i språkvetenskapliga termer.
Examinationsnivå
Student essay
URL:
http://hdl.handle.net/2077/59311
Samlingar
  • Kandidatuppsatser / Institutionen för språk och litteraturer
Fil(er)
Student essay (775.7Kb)
Datum
2019-02-19
Författare
Persson, Rasmus
Nyckelord
franska
Serie/rapportnr.
SPL kandidatuppsats, franska
SPL 2018-068
Språk
fra
Metadata
Visa fullständig post

DSpace software copyright © 2002-2016  DuraSpace
gup@ub.gu.se | Teknisk hjälp
Theme by 
Atmire NV
 

 

Visa

VisaSamlingarI datumordningFörfattareTitlarNyckelordDenna samlingI datumordningFörfattareTitlarNyckelord

Mitt konto

Logga inRegistrera dig

DSpace software copyright © 2002-2016  DuraSpace
gup@ub.gu.se | Teknisk hjälp
Theme by 
Atmire NV