dc.contributor.author | Vingård, Eva | |
dc.contributor.author | Elgstrand, Kaj | |
dc.contributor.author | Jensen, Irene | |
dc.date.accessioned | 2019-02-28T15:49:47Z | |
dc.date.available | 2019-02-28T15:49:47Z | |
dc.date.issued | 2018-12-15 | |
dc.identifier.isbn | 978-91-85971-71-8 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/59532 | |
dc.description.abstract | I Arbete och Hälsa har det under de första 50 åren sedan starten 1967 publicerats 1076 artiklar och rapporter. Innehållet speglar till viss del hur arbetsmiljön har förändrats under dessa år.
Redan tidigt i industrialiserings fotspår anställdes läkare av större företag för att i första hand ta hand om olycksfall. Långt in på 1950-talet fanns dock fortfarande endast ett femtiotal stora företag som hade industrihälsovård. Det var inom denna kår av industriläkare som principerna för företagshälsovård i modern mening utvecklade sig. Huvudinriktningen var att utifrån medicinska observationer finna sambanden mellan hälsa och förhållanden i arbetsmiljön och i görligaste mån förebygga detta. 1967 träffade LO och SAF en överenskommelse om riktlinjerna för företagshälsovård där de förband sig att gemensamt verka för en utbyggnad av företagshälsovården. Under 1970- och 80-talen utvecklades företagshälsovården både kvantitativt och kvalitativt. Mer än 80% av landets arbetstagare hade tillgång till företagshälsovård. l991 övergav Arbetsgivareföreningen den centrala modellen för förhandlingar med fackföreningarna och sade upp de centrala avtalen om arbetsmiljöarbete och företagshälsovård. Detta fick långtgående konsekvenser för svensk företagshälsovård. En minskande andel av landets arbetstagare hade tillgång till företagshälsovård, bara 65% år 2007 och minskningen fortsatte sedan.
Arbetsmedicinska institutet tillkom 1966 för att bedriva forskning och utbildning i arbetsmiljöfrågor. I början av 1970-talet godkände riksdagen 15 viktiga lagar för reglering av arbetsmarknaden och gav ökade resurser till de myndigheter och organisationer som arbetade med arbetsmiljöfrågor. En utredning under början av 1990-talet föreslog att Arbetsmiljöinstitutet och Institutet för arbetslivsforskning och delar av Arbetsmiljöfonden skulle integreras. Den nya verksamheten gavs namnet Arbetslivsinstitutet och hade 450 anställda. 2006 deklarerade den nytillträdda borgerliga alliansregeringen sin avsikt att lägga ner Arbetslivsinstitutet och det upphörde att existera den första juli 2007. De socialdemokratiska regeringen beslöt 10 år senare, under 2017, att inrätta en ny myndighet för arbetsmiljökunskap. Myndigheten har placerats i Gävle och inledde sin verksamhet 1 juni 2018. Den nya myndigheten får i uppdrag att sammanställa och tillgängliggöra kunskap om arbetsmiljö samt kommunicera denna på ett målgruppsanpassat sätt. Syftet är att stödja det praktiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Myndigheten ska även utvärdera och analysera arbetsmiljöpolitiken, stödja regeringen i det internationella arbetsmiljöarbetet, och arbeta med frågor som rör företagshälsovård. | sv |
dc.format.extent | 47 | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.publisher | Arbets- och miljömedicin, Göteborgs universitet | sv |
dc.relation.ispartofseries | Arbete och Hälsa | sv |
dc.relation.ispartofseries | 2018;52(6) | sv |
dc.subject | Arbetsmiljöinstitut | sv |
dc.subject | arbetsmiljöfrågor | sv |
dc.subject | industrihälsovård | sv |
dc.subject | företagshälsovård | sv |
dc.title | En svensk arbetsmiljöhistoria – Arbetsmiljöinstituten och företagshälsovården | sv |
dc.type | Text | sv |
dc.type.svep | report | sv |
dc.gup.price | 100 kr | sv |