När flerspråkigheten blir en resurs. En studie om användningen av translanguaging på gymnasieskolans språkintroduktionsprogram

Abstract

Föreliggande studie undersöker huruvida translanguaging förekommer på gymnasieskolans språkintroduktion, om den initieras av lärare eller elev samt hur eleverna ser på sina samlade språkliga resurser. Begreppet translanguaging är ett mångfacetterat begrepp som inbegriper flera språkliga praktiker och talar emot en enspråkig norm (Svensson, 2017:43f). Translanguaging som pedagogisk praktik handlar om att elever drar nytta av sina språkliga repertoarer i undervisningen, vilket gynnar både deras språkliga och kognitiva utveckling. I föreliggande studie har jag fokuserat på översättning, kodväxling, samarbete och diskussion mellan klasskamrater samt flerspråkigt material som olika former av translanguaging. Dessa former av translanguaging har i sig olika funktioner, som att förklara och förtydliga, genomföra uppgifter, stötta lärandet samt utveckla kunskaper och språk. Studien visar att eleverna på gymnasieskolans språkintroduktion använder sig av de olika formerna av translanguaging olika mycket och att deras användning till största del fokuseras i översättning och kodväxling. Det finns en skillnad mellan lärarna på språkintroduktionen och lärarna på gymnasieskolan i huruvida de utnyttjar och drar nytta av elevernas flerspråkighet i undervisningen. Lärarna på språkintroduktionen har internaliserat ett arbetssätt hos eleverna där eleverna självmant drar nytta av sin språkliga repertoar medan lärarna på gymnasieskolan visar på en mindre erfarenhet av undervisning av flerspråkiga elever. Min slutsats är att lärare inom alla skolans ämnen behöver få ytterligare kunskap om undervisning av flerspråkiga elever då flerspråkigheten är en realitet i dagens skola. Eleverna behöver också bli medvetna om hur deras språk kan bidra till meningsskapande i undervisningen.