Närvaro av närstående vid HLR, ett svårt beslut för sjuksköterskor.

Abstract

Bakgrunden var att varje år drabbades 10 000 personer av hjärtstopp i Sverige och därmed krävde återupplivning. Om närstående närvarade riskerade det att bli en obekväm miljö för sjuksköterskan. Det fanns även få tydliga riktlinjer tillgängliga för sjuksköterskan om hur närståendes närvaro skulle hanteras vid återupplivning. Syftet med denna uppsats var att undersöka sjuksköterskans uppfattning och erfarenhet av att låta närstående närvara vid HLR. Metoden var att en litteraturöversikt gjordes där 11 kvalitativa eller kvantitativa artiklar har granskats. Resultatet från artiklarna analyserades för att identifiera sjuksköterskans uppfattning och erfarenhet om närståendes närvaro vid hjärt-lungräddning. Resultatet blev att tre teman framkom vilka var: emotionell påverkan, arbetsklimatets påverkan och förutsättning för närståendes närvaro. Starka argument mot närvaro var att det riskerade att leda till juridiska konsekvenser och trauma. Dessutom bidrog det till koncentrationssvårigheter för personalen. Sjuksköterskorna framförde också att det fanns för lite personal för att kunna ta hand om närstående om de skulle närvara. Slutsatsen var att sjuksköterskan, till stor del, hade en negativ uppfattning om närståendes närvaro vid HLR. Tydliga riktlinjer bör utformas och en diskussion inom personalen angående närståendes närvaro vid återupplivning kan bidra till tydlighet för sjuksköterskan.