Arbete efter hjärtinfarkt – en kunskapssammanställning

Abstract

De senaste ca 20-30 åren har det skett en fortlöpande förändring av flera faktorer som påverkar risken för hjärtinfarkt i Sverige. Mycket tyder på att flera riskfaktorer för hjärtinfarkt har minskat samtidigt som de diagnostiska kriterierna har skärpts, vilket gör att vi idag kan identifiera tillståndet i ett tidigare skede och innan stor skada har skett. Till detta har behandlingsarsenalen och strukturen kring uppföljning och rehabilitering efter hjärtinfarkt stärkts.

En genomgången hjärtinfarkt innebär en period av sjukskrivning men för en mycket stor andel av fallen är en full återgång till arbete möjlig. Risken för reinfarkt och hjärtsvikt efter hjärtinfarkt är idag låg. Inom vissa yrken kan olika former av hjärtsjukdom vara en riskfaktor för att arbetet utförs sämre eller innebär en risk för tredje person. Särskilda bestämmelser, som kan innebära begränsningar i möjligheterna att återgå i dessa arbeten, gäller därför för yrkesförare, lokförare, piloter, rök- och kemdykare, samt vid arbete med hög höjdskillnad.

Det är sannolikt att risken för reinfarkt påverkas av samma riskfaktorer som för primär infarkt. Sammanställningen av olika arbetsmiljöfaktorers betydelse för insjuknande i hjärtkärlsjukdom har visat starka eller måttligt starka belägg för flera exponeringar som är vanliga i dagens arbetsliv. Bland de kemiska arbetsmiljöfaktorerna finns en tydliga tydlig koppling till exponering för bland annat motoravgaser och kvarts (stendamm). Misstankarna är också relativt starka att exponering för svetsrök är förknippat med en ökad risk för hjärtsjukdom. För psykosociala och organisatoriska arbetsmiljöfaktorer finns en ökad risk i samband med exponering för job strain (spänt arbete), och här finns även direkta belägg för att job strain utgör en riskfaktor för reinfarkt. Nattarbete är sannolikt förknippat med en ökad risk för infarkt, men kunskaperna om betydelsen av olika skiftscheman är ofullständig. En ökad risk för hjärtsjukdom har även rapporterats i samband med osäkra anställningar och långa arbetsveckor. Betydelsen av fysiskt tungt arbete för primära infarktrisken är oklar och behöver klarläggas genom ytterligare studier. Exponering för buller i arbetet är förknippat med blodtrycksförhöjning, men beläggen för ett samband med kardiovaskulära sjukdomar är mer svaga.

Dagens forskning kring hjärtinfarktpatienter fokuserar mycket på effekten av behandling och rehabilitering för framtida risk medan kunskapsfältet för hur arbetsmiljöfaktorer ökar hälsorisken hos patienter med genomgången infarkt är mycket begränsad. För att fortsätta utveckla hälsosamma arbetsmiljöer efterlyser vi framtida forskning om betydelsen av olika arbetsmiljöfaktorer för risken att återinsjukna i infarkt.