dc.contributor.author | Wijk, Karin | |
dc.date.accessioned | 2020-07-02T13:46:59Z | |
dc.date.available | 2020-07-02T13:46:59Z | |
dc.date.issued | 2019 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/65461 | |
dc.description.abstract | Som barn följde jag ibland med min pappa ut med ekan när han fiskade ål. När jag under översättarutbildningen på Akademin Valand började översätta novellen ”Starver” ur novell-samlingen Fen av Daisy Johnson – där en ung tjej genomgår en metamorfos och blir en ål – tänkte jag tillbaka på de där fisketurerna. Jag minns särskilt när de låg och slingrade sig i … ja, vad kallades den? När jag träffar pappa nästa gång frågar jag vad den kallas, den där som de låg i. Ålsumpen, svarar han. (Han kan ha sagt ålasumpen, med ett a inkilat mellan ”ål” och ”sumpen”.) De slingrade sig i ålsumpen framme i fören. Svarta, blanka, smäckra. Ormlika, lite läskiga. Han hade tagit upp dem i ryssjor. När jag översatte novellen försökte jag gå tillbaka i tiden – hur rörde ålarna sig där i ekan? Vad vet jag om dem? Jag började fundera på vad de här tidiga minnena betydde för min översättning: kanske var det till och med så att jag drogs till novellen tack vare dem. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.subject | Översättning | sv |
dc.subject | Litterär gestaltning | sv |
dc.title | Minnenas och sinnenas betydelse vid litterär översättning – via översättarens (ålliknande) metamorfoser | sv |
dc.type | Text | sv |
dc.setspec.uppsok | FineArt | |
dc.type.uppsok | H1 | |
dc.type.svep | report | sv |
dc.contributor.department | University of Gothenburg/HDK-Valand - Academy of Art and Design | eng |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/HDK-Valand - Högskolan för konst och design | swe |
dc.type.degree | Student essay | |
dc.contributor.organization | HDK - Valand | sv |