dc.contributor.author | Weimén, Tina | |
dc.contributor.author | Karlsson, Sandra | |
dc.date.accessioned | 2020-08-05T11:48:17Z | |
dc.date.available | 2020-08-05T11:48:17Z | |
dc.date.issued | 2020-08-05 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/65993 | |
dc.description.abstract | Bakgrund: Varje år utsätts tusentals barn för olika former av misshandel i Sverige, vilket
påverkar deras livskvalité och hälsa. Barnmisshandel kan ge långvariga konsekvenser, såsom
sämre studieresultat, psykisk ohälsa och kan i värsta fall leda till döden. Barnmisshandel leder
inte bara till lidande för den enskilde individen, utan även till stora kostnader för samhället.
All personal inom hälso- och sjukvården i Sverige är enligt lag skyldiga att genast göra en
orosanmälan till socialtjänsten då det finns misstanke att ett barn far illa. Trots detta anmäls
inte varje misstänkt fall av barnmisshandel. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors
upplevelser av att göra anmälningar vid misstanke om att ett barn far illa. Metod:
Litteraturöversikt med 13 inkluderade artiklar. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl och
PubMed. Resultat: Sjuksköterskor upplevde det svårt att anmäla. Kunskapsbrist, både vad
gäller att uppmärksamma symtom och tecken på barnmisshandel, men också angående
sjuksköterskors anmälningsskyldighet, skapade hinder för att en anmälan skulle göras. Många
sjuksköterskor anmälde ej då de inte var säkra på om barnet verkligen for illa. Sjuksköterskor
kunde också få utstå hot från föräldrar, och det fanns en oro över att barnet kunde utsättas för
värre misshandel efter att en anmälan gjorts. Sjuksköterskor upplevde att god kunskap,
erfarenhet och stöd och samarbete på arbetsplatsen underlättade då en anmälan behövde
göras. Sjuksköterskor önskade dock ett bättre samarbete med myndigheter, och återkoppling
efter att en anmälan gjorts. Upplevelsen hos sjuksköterskor var att myndigheter inte alltid tog
anmälningarna på allvar vilket gjorde att sjuksköterskorna inte kände sig respekterade i sin
roll att identifiera barn som utsattes för misshandel. Slutsats: Sjuksköterskor kunde uppleva
flera svårigheter i samband med att göra anmälningar. Det behövs adekvat utbildning i ämnet, tydliga riktlinjer och stöttning från arbetsplatsen, för att sjuksköterskor ska känna sig trygga, och kunna hjälpa de barn som på olika sätt far illa. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.subject | Sjuksköterska, Upplevelse, Barnmisshandel, Orosanmälan | sv |
dc.title | Barn som far illa. Sjuksköterskors upplevelser av att anmäla vid misstanke om att barn far illa – en litteraturöversikt. | sv |
dc.title.alternative | Child abuse. Nurses’ experiences from mandatory reporting – a review | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | Medicine | |
dc.type.uppsok | M2 | |
dc.contributor.department | University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences | |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa | |
dc.type.degree | Student essay | |