Coworking och mervärdesskatt - Lokalupplåtelse eller tjänst?

Abstract

Uppsatsens syfte är att analysera om tillhandahållandet av coworking-lokaler, så som det definieras av Fastighetsägarna, är en tjänst som omfattas av eller är undantagen från skatteplikt för mervärdesskatt. Skatterättsnämnden lämnade olika besked avseende frågan under 2011 respektive 2019. Förhandsbeskeden är överklagade och avgörs av Högsta förvaltningsdomstolen under första kvartalet 2021. För att uppfylla syftet analyserar uppsatsen tre konkreta frågor. Den första är om tillhandahållandet av coworking ska anses vara ett eller flera tillhandahållanden i mervärdesskattehänseende. Den andra är om omsättningen omfattas av skatteplikt till mervärdesskatt eller om den är undantagen. Den tredje är om lokalupplåtelsen uppfyller definitionen ”uthyrning av fast egendom” som den definieras av EU-domstolen. Analysen utgår främst ifrån presentationer och granskningar av mål ifrån EU-domstolen samt Högsta förvaltningsdomstolen. Varje delfråga har brutits ned och utretts separat för att sedan appliceras på det aktuella tillhandahållandet. Sammanfattningsvis konstateras att coworking är ett samlat tillhandahållande, som främst karaktäriseras av de erbjudna kringtjänsterna snarare fastighetsupplåtelse och att lokalupplåtelsen inte uppfyller EU-domstolens definition. Detta innebär att upplåtelsen till sin helhet omfattas av den generella skatteplikten i 3 kap. 1 § ML och inte av fastighetsundantaget i 2 §.