Att vårda personer som blivit utsatta för sexuellt våld – en litteraturöversikt

Abstract

BAKGRUND: I Sverige blev 31,6 procent av kvinnorna i åldrarna 20–24 år utsatta för sexualbrott under 2019. Sexuellt våld kan medföra både psykiska och fysiska skador för offret vilket i vissa fall kräver sjukvård. Dessa skador kan vara exempelvis posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), depression och könssjukdomar. För att vården för patienter som blivit utsatta för sexuellt våld ska kunna bedrivas på bästa möjliga vis bör en god vårdrelation vara högsta prioritet för att minska patientens lidande. Samtidigt kan vårdrelationen och vårdmötet bli emotionellt belastande för sjuksköterskan. SYFTE: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter som blivit utsatta för sexuellt våld. METOD: En litteraturöversikt genomfördes. Tio vetenskapliga originalartiklar från databaserna PubMed, PsycINFO och Scopus ligger till grund för resultatet. Sju av artiklarna baseras på kvalitativ metod, två på kvantitativ metod och en på mixad metod. Analys av artiklarnas innehåll gjordes med inspiration från Friberg (2017). Vidare genomfördes även en granskning av studiernas kvalitet med krav på etiska resonemang. RESULTAT: Känslor såsom ångest, rädsla och lidande var vanligt förekommande hos sjuksköterskan vid omhändertagande av patienter som utsatts för sexuellt våld. Vidare visade resultatet att det fanns en kunskapsbrist gällande omhändertagande av denna patientgrupp vilket ledde till osäkerhet hos sjuksköterskan. Även känslor av meningsfullhet och tillfredsställelse kunde identifieras vid omvårdnad av dessa patienter. Sjuksköterskans eventuella egna erfarenheter av sexuellt våld visade sig ha både en negativ och positiv inverkan på vårdrelationen. Fortsatt visade resultatet att sjuksköterskans upplevelser påverkade sjuksköterskans privatliv och hälsa. SLUTSATS: Upplevelserna hos sjuksköterskor som vårdade patienter som blivit utsatta för sexuellt våld kännetecknades av både osäkerhet och lidande, men även positiva upplevelser av meningsfullhet. Dessa upplevelser kan i sin tur påverka omvårdnaden av patienten då de inverkar på vårdrelationen.