”Det var bättre än inget…” - En kvalitativ studie om distansundervisning i alfabetiseringsgrupper ur ett lärar- och elevperspektiv

Abstract

Under våren 2020 drabbade Coronapandemin Sverige. I mars tvingades bland annat vuxenutbildningen och sfi att över en natt lägga om hela sin verksamhet till distansundervisning. En av grupperna som finns på sfi kallas alfabetiseringsgrupp. Här studerar människor med ingen eller begränsad erfarenhet av att gå i skola. För en framgångsrik alfabetiseringsundervisning finns utifrån forskning och mångårig erfarenhet, några centrala utgångspunkter. Uppsatsens syfte är att genom att undersöka några deltagare och lärare i alfabetiseringsgruppers upplevelser av distansundervisningen, bidra med kunskap om ämnet. Ett område som hittills i stort sett är outforskat, både i Sverige och internationellt. Materialet till uppsatsen har samlats in genom sju semistrukturerade intervjuer med tre lärare respektive fyra deltagare ifrån fyra olika skolor i en stor stad i Västsverige. Studien antar en sociokulturell ansats som förutsätter att språk lärs i sociala sammanhang, och att interaktion har en central roll för utvecklandet av grundläggande litteracitet och ett andraspråk. Vidare utgår uppsatsen från Bartons begrepp ekologisk litteracitet. I resultatet framkommer en upplevelse av distansstudierna som ”bättre än ingenting”, men att de eftersom de upplevts som bristfälliga av denna målgrupp med sina specifika behov av konkreta tillvägagångsätt och klassrumsinteraktionen, där både läraren och klasskamraterna är viktiga stöttepelare i språkutvecklingen samt för motivations skull, konstateras inte kunna ersätta klassrumsundervisningen.