Mellan stuprör och hängrännor – Om skillnader i strategers strategier beroende på organisationsstruktur

Abstract

Syfte: Uppsatsens syfte är att ytterligare öka kunskapen om offentliga tjänstepersoner och vad som påverkar dem. Det existerar mycket forskning om tjänstepersoner, men uppsatsen fyller en lucka i befintlig forskning genom att explicit studera hur organisationsstruktur påverkar strateger. De frågeställningar som uppsatsen besvarar är om skillnaden i organisationsstruktur, i form av horisontell specialisering, mellan kommuner påverkar strategers strategier, och om strategers strategier påverkas av strategers hierarkiska position inom organisationen. Forskningsfrågorna gör att uppsatsen även ökar förståelsen för de tjänstepersoner som benämns strateger. Teori: De teorier som används är olika strategier som tjänstepersoner visats använda, dels vad gäller strategier för att få till förändring (Kingdon 1995, Dewulf & Beuwen 2012), men också strategier som används för att hantera krav (Lipsky 2010) och strategier i förhållande till politik och ledning (Lundquist 1998). För att undersöka vad i organisationen som kan påverka val av strategier används horisontell specialisering och hierarkisk position och Gulick (1937) och Egebergs (2012) resonemang om detsamma. Metod: Uppsatsen är en jämförande fallstudie som genom kvalitativa intervjuer med vinjettmetoden samt en dokumentstudie som jämför två kommuner och två olika hierarkiska positioner för tjänstepersoner. Resultat: I fallstudien prioriterar de verksamhetsnära strategerna i kommunen med hög horisontell specialisering politiken högre än vad de gör i kommunen med låg eller ingen horisontell specialisering. Samtliga strateger i kommunen med hög horisontell specialisering använder organisationens gränsdragningar för att hantera problem, dilemman och för att samarbeta över gränserna. Centrala strateger är mer känsliga och följsamma för den politiska viljan. De känner in, väntar in och ger upp när de inte tror att de får gehör för sina förslag. De är även mer lojala mot politik och ledning, även när de själva tycker att ledningen gör fel. Verksamhetsnära strateger värderar sin egen verksamhet högt och strider även vid motstånd för sin övertygelse med hjälp av flera olika strategier.