Bedömning inom grundläggande vuxenutbildning utifrån ett inlärningsgrammatiskt perspektiv

Abstract

Av all forskning som idag bedrivs inom utbildning och lärande är det en förhållandevis liten del som skrivs om vuxenutbildningen och en ännu mindre del som handlar om vuxnas lärande på sitt andraspråk. Denna slutsats görs i en omfattande statlig utredning om vuxnas lärande med fokus på kvalitet och likvärdighet (KLIVA-utredningen 2020:458). Eftersom behovet av forskning är stort inom detta område har det varit extra intressant att genomföra denna undersökning. Fokus i föreliggande studie är bedömning och likvärdighet inom den skolform som motsvarar högstadiet inom grundskolan, nämligen Grundläggande vuxenutbildning. I studien undersöks, ur ett likvärdighetsperspektiv, hur lärare inom svenska som andraspråk i grundläggande vuxenutbildning bedömer elevers grammatiska kunskapsnivå i början av sin utbildning. Som insamlingsmaterial används semistrukturerade intervjuer och fem lärare intervjuas om hur bedömning genomförs på deras arbetsplats. Dessutom bedömer lärarna var för sig fyra elevtexter från ett inplaceringstest och placerar utifrån deras bedömning in eleverna i olika delkurser (1–4). Sedan jämförs lärarnas analyser av elevtexterna med processbarhetsteorin och dess hierarkiska nivåer (Pienemann 1998). Resultatet visar att lärarnas bedömning av de olika elevtexterna skiljer sig en hel del mellan skolorna och att elevtexterna i studien delvis placeras in i olika delkurser av lärarna på de olika skolorna. En anledning till diskrepansen kan vara avsaknaden av ett nationellt grammatiskt bedömningsverktyg. Det finns inget föreskrivet i styrdokumenten i grundläggande vuxenutbildning vilken grammatisk kunskap elever ska förvärva efter utbildningens olika delkurser (Skolverket 2017a). Resultatet visar också att det finns en viss samstämmighet mellan lärarnas grammatiska bedömning och processbarhetsteorins hierarkiska nivåer.