Dekonstruktion och rekonstruktion av Nicolaus Bruhns Preludium i G-dur med hjälp av partimento

Abstract

Detta arbete handlar om att dekonstruera och rekonstruera ett stycke musik och sedan undersöka hur den processen påverkar min interpretation av stycket. Jag har valt att jobba med Nicolaus Bruhns Preludium i G-dur. Metoden jag valt för min dekonstruktion av stycket är partimento, som var en pedagogik som användes för att lära ut improvisation och som utvecklades i Italien under 16- och 1700-talet. Bruhns (1665-1697) tillhörde den nordtyska skolan av organister där improvisation var en självklar del av musicerandet, även om det är tveksamt om han kom i kontakt med just partimento. Jag har gjort ett partimento som teoretiskt sett hade kunnat ligga till grund för Bruhns orgelstycke. Rekonstruktionen blir därmed när jag spelar stycket igen, såsom det är skrivet, efter denna process. Jag påvisar att denna process har haft inverkan på min uppfattning av orgelstycket på flera olika plan och därmed påverkat min interpretation av stycket.