En studie av lärares förhållningssätt till yttrandefrihet och dess gränser, med fokus på Muhammedkarikatyrerna och andra kontroversiella frågor

Abstract

Med utgångspunkt i mordet på den franske läraren Samuel Paty hösten 2020 undersöker denna studie svenska lärares förhållningssätt – teoretiskt såväl som praktiskt/didaktiskt – till Muhammedkarikatyrerna, yttrandefrihet och andra, närliggande kontroversiella frågor. 1. Hur resonerar respondenterna om yttrandefrihet kontra diskriminering/hets mot folkgrupp och hur sätter de dessa gränser i klassrummet? 2. Har respondenterna visat Muhammedkarikatyrerna och varför/varför inte? Ett urval av fem lärare i samhälls- och religionskunskap med erfarenhet av kontroversiella situationer i klassrummet, intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att respondenternas åsikter om Muhammedkarikatyrerna är en spegling av den samhälleliga diskursen: en del respondenter lutar åt att yttrandefriheten måste försvaras, andra åt att man inte ska kränka troende. När det gäller konkret undervisning i kontroversiella frågor är dock alla överens om att detta är kontextbundet. Klassrummet är inte bara en offentlig plats – det är också en privat sfär där lärarna måste anpassa undervisningens objekt efter subjekten, det vill säga eleverna. Ingen av respondenterna vill såra muslimska elever genom att visa karikatyrer av profeten, samtidigt som de poängterar vikten av att diskutera yttrandefrihet och demokrati i relation till religiösa dogmer. Respondenterna menar att undervisning i kontroversiella frågor kräver en tillåtande atmosfär och en nära relation till eleverna, en ”empatisk kompass”. Det är en balansakt på slak lina som lärarna utför, men flera respondenter vittnar om tillfällen då de lyckats med balansakten. Då uppstår en känsla av hopp och en tro på det goda i människan. En vetskap om att insikt ger större utsikt.