Grunden förändras men tvånget består? Om processramen och rättssäkerhet i mål om upphörande av vård enligt LVU 2 §

Abstract

Tvångsvård av barn enligt LVU syftar till att skydda barn och unga mot allvarlig utsatthet. Ett tvångsomhändertagande är dock en ytterst ingripande åtgärd, varför det är viktigt att såväl beredandet som upphörandet av tvångsvården uppfyller krav på rättssäkerhet. En grundläggande princip är att LVU-vård inte ska pågå längre tid än nödvändigt. I övrigt är det dock inte helt klart vad prövningen av vårdens upphörande egentligen ska innefatta. Denna uppsats handlar om prövningen i mål om upphörande av vård enligt LVU 2 § och fokuserar på frågan om omständigheter som inte låg till grund för det ursprungliga vårdbeslutet kan beaktas i denna prövning. Är det tillräckligt att de omständigheter som låg till grund för det ursprungliga omhändertagandet har upphört, eller förutsätter vårdens upphörande att det inte har tillkommit några nya riskfaktorer i barnets hemmiljö? I uppsatsen undersöks lagtext, förarbeten, HFD:s praxis och doktrin för att undersöka det rättsliga utrymmet att beakta nya omständigheter i mål om upphörande av LVU-vård. Uppsatsen innehåller även en rättsfallsstudie av förvaltningsrättsdomar för att undersöka hur förvaltningsrätter hanterar frågan om nya omständigheter kan beaktas i dessa mål. Rättskällorna och förvaltningsrätternas tillämpning analyseras även utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv för att besvara i vilken mån rättssäkerhetskrav uppfylls.