Fritidshemmet som en tvångstidsverksamhet? En kvalitativ studie om barns berättelser om fritid.

Abstract

Examensarbetets syfte är att studera hur barn dels talar om fritid och dels talar om fritidshemmet som plats och tidrum. En central tankegång i denna uppsats är att diskursen skapar möjliga eller omöjliga handlingar, omslutna av styrning och maktförhållanden. För att uppnå syftet med denna uppsats vill vi besvara följande frågeställningar: • Hur talar barn om fritid? • Hur talar barn om fritidshemmet som plats och tidrum? Vi har genom fem intervjuer med sammanlagt tio barn besvarat ovanstående syfte och frågeställningar och problematiserat fritidshemmet som tidrum i vad vi tolkar det som, en tvångtidsverksamhet. I val av metod, teori och analys har vi valt att utgå från Foucaults diskursbegrepp, detta med inspiration från Laclau och Mouffe i analysdelen. I studien har vi kommit fram till att barnen talar om fritid utifrån fritid som frihetlighet, fritid som tid för aktivitet(er) och fritid som “inte vardag”. Fritidsdiskursen skapar här möjligheter att prata om fritid utifrån dessa perspektiv. I studien har vi också kommit fram till att barn talar om fritidshemmet som plats och tidrum som fritidshemmet i relation till fri( )tid och fritidshemmet i relation till hemmet. Då som villkorad, aktivitets- och regelstyrd. Fritidshemsdiskursen är här mer likriktad i (o)möjliga sätt att (inte) tala om fritidshemmet. Sammanfattningsvis vill vi undersöka vad som är möjligt att uttrycka och inte inom ramen av (fritidshems)diskursen.