ARBETSTERAPEUTERS PROFESSIONELLA RESONEMANG KRING HJÄRNTRÖTTHET EFTER TRAUMATISK HJÄRNSKADA

Abstract

Bakgrund Hjärntrötthet är vanligt förekommande symptom efter en traumatisk hjärnskada och innebär en trötthet som inte går att vila bort. Personer med hjärntrötthet kan ha svårigheter med aktiviteter i vardagliga livet vilket kan påverka livskvaliteten negativt. Arbetsterapeuten har kunskap om aktivitet, miljö och görandet och är en profession som arbetar med patientgrupp. Det går inte att bota eller effektivt behandla hjärntrötthet när den blivit långvarig, dock har forskning visat på att det går att lindra hjärntrötthet med olika åtgärder men evidens saknas om vilken metod som är mest effektiv. Syfte Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeutens professionella resonemang kring personer med hjärntrötthet efter traumatisk hjärnskada.

Metod Studien har utgått från en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex arbetsterapeuter. Datamaterialet analyserades efter kvalitativ innehållsanalys. Resultat Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i temat Arbetsterapeuten som vägledare mot aktivitetsbalans och utgjorde tre kategorier Kartläggning av personen, Användning av arbetsterapeutens verktygslåda och Skapa möjlighet till självständighet. Alla tre kategorier resulterade dessutom i två underkategorier var. Slutsats Studien beskriver vikten av personcentrerad vård i arbetet med personer som har hjärntrötthet efter traumatisk hjärnskada. Detta för att arbetsterapeuten behöver lära känna personen, verkligen förstå hur personens vardag påverkas och öka delaktigheten i behandlingen. Vidare beskrivs aktivitetsbalans som ett centralt begrepp i resonemanget kring personer med hjärntrötthet och vikten av att hitta individuella strategier för att personen ska få en meningsfull vardag.