Show simple item record

dc.contributor.authorHartill, Edith
dc.contributor.authorKarlsson Legaspi, Diandra
dc.date.accessioned2022-04-08T08:34:29Z
dc.date.available2022-04-08T08:34:29Z
dc.date.issued2022-04-08
dc.identifier.urihttps://hdl.handle.net/2077/71279
dc.descriptionBackground: Word Health Organisation (WHO) announced the COVID-19 pandemic in March 2020. Visiting restrictions were deployed in the hospitals to prevent the spread of the virus. In the intensive care unit (ICU), where contact with the relatives is an essential part of the care, visiting restrictions has led to new challenges and working methods for the healthcare professionals (HCP). Distance communication was used as a tool to communicate with relatives that could not visit. Patient-and family-centered care (PFCC) was used as a theoretical background. Aim: Describe health care professionals ‘experiences of communication with relatives during care of patients with COVID-19 in the ICU. Method: An interview study was conducted with nine informants, three intensive care nurses, three auxiliary nurses and three physicians specialized in intensive care. The data was analyzed through thematic approach. Results: The results are presented in three themes and eight sub themes that describe that the medical care has not been affected by the visitation restrictions but created a backlash in the nursing care. Relatives are an integral part of the nursing care in the ICU and the visitation restrictions have had a negative impact on all parties involved. Informants found it difficult to deny relatives visits which has led informants to feel that the care they gave was inadequate due to the visitation restrictions. The informants perceived that relatives felt excluded and that patients felt lonely. The data indicates that the informants tried to compensate for the relatives’ absence through distance communication. Telephone and video calls are tools that were used for distance communication with relatives. However, these tools have proved unable to substitute in-person communication and visiting. Conclusion: Nursing care has been affected in a negative manner due to the visiting restrictions and have resulted in reduced well-being for patients, relatives and the informants. Distance communication was implemented to compensate when relatives were not allowed to visit the ICU, however distance communication has been described as inequivalent to physical presence.en_US
dc.description.abstractBakgrund: Word Health Organisation (WHO) utlyste COVID-19 pandemin i mars 2020 och förändringarna som följde drabbade både samhället och sjukvården. Besöksrestriktioner implementerades på sjukhusen för att hindra smittspridningen. På intensivvårdsavdelningen (IVA), där anhörigkontakt är en essentiell del av vårdandet, blev besöksrestriktionerna en stor förändring som medförde nya utmaningar och arbetssätt för hälso- och sjukvårdspersonalen (HSP). Digitala hjälpmedel användes för att hålla en kontinuerlig kontakt med anhöriga som inte fick komma på besök. Examensarbetet knyter an till den teoretiska utgångspunkten patient- och familjecentrerad vård (PFCV). Syfte: Beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av anhörigkontakt vid vård av patienter med COVID-19 på IVA. Metod: Intervjustudie med nio informanter, tre specialistsjuksköterskor, tre undersköterskor och tre specialistläkare. Data analyserades med tematisk analys. Resultat: Resultatet redovisas i tre teman och åtta sub-teman vilka visar att den medicinska vården inte har påverkats av besöksrestriktionerna. Däremot har restriktionerna skapat brister i omvårdnaden. Anhöriga har beskrivits vara en viktig del av omvårdnaden och besöksrestriktionerna har påverkat samtliga parter negativ. Det har för informanterna varit svårt att neka anhöriga besök, vilket föranlett känslan av otillräcklighet hos informanterna. Resultatet menar att orsaken till den upplevda känslan av otillräcklighet berodde på att informanterna hade svårt att involvera anhöriga i vården på grund av besöksrestriktionerna. Informanterna har uppfattat att anhöriga känt sig uteslutna och att patienterna känt sig ensamma. Resultatet beskriver hur informanterna försökt kompensera för anhörigas frånvaro genom distanskommunikation. Telefon och videosamtal är hjälpmedel som använts för distanskommunikation med anhöriga men informanterna beskriver att det inte varit likvärdigt med fysiska samtal och besök. Slutsats: Omvårdnaden har påverkats negativt till följd av besöksrestriktionerna och medförde minskat välbefinnande för patienterna, anhöriga och informanterna. För att kompensera för att anhöriga ej fick besöka IVA användes distanskommunikation. Trots de redovisade fördelarna är slutsatsen att distanskommunikation inte varit likvärdigt med fysisk närvaro.en_US
dc.language.isosween_US
dc.subjectCOVID-19en_US
dc.subjectanhörigaen_US
dc.subjectintensivvården_US
dc.subjectpatient- och familjecentrerad vård (PFCV)en_US
dc.subjecthälso-och sjukvårdspersonalen_US
dc.subjectupplevelseren_US
dc.titleAnhörigkontakt på IVA under COVID-19: Hälso-och sjukvårdpersonalens perspektiven_US
dc.title.alternativeContact with relatives in the ICU during COVID-19: Healthcare professionals’ perspectiveen_US
dc.typeText
dc.setspec.uppsokMedicine
dc.type.uppsokH1
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record