”DET ÄR INGENTING EN VANLIG SVENSSON SKA HÅLLA PÅ MED” - En diskurspsykologisk analys av hur individer engagerade i utom-parlamentariska politiska rörelser förstår det politiska systemet

Abstract

Syfte och frågeställningar: Arbetet syftar till att bidra med kunskap kring hur samhällsmedborgare förstår det politiska systemet i dagens Sverige, med utgångspunkt i debatten kring klimatomställning och hur utom-parlamentariska politiska rörelser som kan kopplas till den debatten tenderar rikta sina krav direkt mot den parlamentariska politiken. Forskningsfrågorna intresserar sig konkret för hur dessa individer upplever sina egna påverkansmöjligheter respektive den parlamentariska politikens handlingsförmåga. Metod och material: Datamaterialet utgörs av sex semi-strukturerade individuella intervjuer. Urvalet av intervjupersoner är baserat på två sociala rörelser med koppling till debatten kring klimatomställning: Bränsleupproret (tidigare Bensinupproret 2.0) och den svenska grenen av Extinction Rebellion. Intervjuerna har analyserats utifrån en diskurspsykologisk ansats som kombinerats med teori kring framing of political opportunities, ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på det sociologiska forskningsfält som studerar nya sociala rörelser. Analysen har därmed koncentrerat sig på diskursiva praktiker hos intervjupersonerna. Fokus ligger på hur språk används som ett verktyg för att både reproducera och vara medskapare till diskurser, samt för att positionera sig själva i relation till andra aktörer i samhället. Huvudresultat: Intervjupersonerna från de två sociala rörelserna är samstämmiga i att avfärda sin individuella makt som obefintlig. Samtliga uttrycker å andra sidan tilltro till kollektiv organisering i politiska rörelser som ett sätt att påverka samhällets utformning. Den påverkan som främst upplevs vara möjlig beskrivs i termer av att påverka andra, genom olika former av opinionsbildning. ”Demokrati” associeras generellt till den parlamentariska politiken, och tilltron till den parlamentariska politiken framstår genomgående som låg hos dessa intervjupersoner. Representativ demokrati beskrivs som ineffektiv och intervjupersonerna formulerar generellt en stor distans mellan folk och politiker. Det hindrar inte samma intervjupersoner från att formulera höga förväntningar på folkvalda politiker som ledare och representanter för samhällets medborgare. Misstron till det politiska systemet tycks inte skada dess legitimitet; snarare ges indikationer på att handlingskraft hos den parlamentariska politiken är mer efterfrågat i en tid där politikens former är diffusa.