| dc.description.abstract | Samverkan lyfts ofta som central för att kunna bidra till att barn får en positiv och trygg
förskolemiljö. Däremot finns det ingenstans beskrivet hur arbetet med samverkan skall
utföras. I denna studie undersöks hur vårdnadshavare och förskollärare uppfattar delaktighet,
samverkan och kommunikation under och efter inskolningen. Vår studie utgår ifrån
fenomenografi som vetenskaplig teori då vårt fokus är vårdnadshavarnas och förskollärarnas
uppfattningar kring samverkan. Vidare diskuterar vi den variation i uppfattningar som finns,
samt om denna variation kan ha betydelse för samverkan mellan hemmet och förskolan. Detta
gör vi för att stärka kunskapen kring inskolning och bidra med fler verktyg och förståelse i
arbetet för en god samverkan. Vi har valt att göra en empirisk studie med kvalitativ ansats
genom intervjuer. Vi stödjer oss även på tidigare forskning för att tydliggöra den variation av
uppfattningar som finns kring samverkan. Resultatet i vår studie visar att vårdnadshavare och
förskollärare har olika uppfattningar om vad delaktighet innebär, samt att en del av de
tillfrågade också påvisade skilda uppfattningar kring vad som utmärks av en god samverkan
och kommunikation. Vi finner även att det finns dolda maktstrukturer mellan förskollärare
och vårdnadshavare. Detta var inget som de själva uttryckte, upplevde eller uppfattade som
makt. De tillfrågade såg detta snarare som en naturlig hierarki, då både förskollärare och
vårdnadshavare uttryckligen ansåg att det var förskolläraren som besatt den största kunskapen
och erfarenheten. I slutet av rapporten diskuterar vi resultatet av studien i relation till våra
frågeställningar utifrån vår valda teori, samt dess relevans för förskoleverksamheten och
förskolläraryrket. Vidare lyfter vi intressanta frågeställningar för framtida forskning. | en_US |
