Verktyg för välbefinnande. En kvalitativ studie om hur gymnasielärare i idrott och hälsa arbetar med psykisk hälsa.

Abstract

Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar har ökat på senare år och är idag ett utbrett problem. Skolan och ämnet idrott och hälsa lyfts ofta fram som en viktig arena för att arbeta med ungas psykiska hälsa men forskning visar att psykiska hälsoaspekter sällan ges utrymme i undervisningen. Därför var syftet med studien att undersöka hur ämneslärare i idrott och hälsa på gymnasienivå beskriver att de arbetar med psykisk hälsa inom sitt ämne. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där materialet genomgick en tematisk innehållsanalys samt en diskursanalys utifrån de teman som innehållsanalysen genererade. Resultatet visar att lärarna använder en bredd av strategier och undervisningsinnehåll där fem diskurser är framträdande. Lärarna framhåller ett helhetsperspektiv på hälsoundervisningen (holistisk diskurs) men anger samtidigt att undervisning om psykisk hälsa främst integreras i praktiska aktiviteter (aktivitetsdiskurs). Några framträdande undervisningsstrategier är att främja goda relationer och en trygg lärmiljö (relationsdiskurs) samt att skapa meningsfulla och utmanande lärsituationer (meningsskapande diskurs). Dessutom betonas vikten av att förse elever med kunskaper och verktyg att ta hand om sin hälsa i ett livslångt perspektiv (verktygsdiskurs). Trots den variation av innehåll och strategier som nämns kan det konstateras att psykisk hälsa ges en undanskymd plats i undervisningen. Lärare bör därför på ett tydligare sätt lyfta fram ett holistiskt och salutogent perspektiv för att ge psykiska hälsoaspekter större utrymme. Det kan konstateras att dagens ämnesplan ger lärarna stor frihet i att utforma undervisningen och att tydligare skrivningar kring psykisk hälsa skulle kunna bidra till en mer holistisk hälsoundervisning.