LA REPRESENTACIÓN DE LA MUJER EN “VAMPIRO”, “EL ALMOHADÓN DE PLUMAS” Y “THANATOPIA” Un análisis de tres cuentos góticos

Abstract

Under 1800-talet fanns det ett begränsat antal modeller för kvinnor, både i vardagen och i litteraturen, och dessa modeller har blivit symboliska för de kvinnliga karaktärerna i den gotiska litteraturen. Modellerna är återkommande i ett stort antal verk men det är dock inte säkert att en karaktär enbart passar i en specifik modell, utan det kan hända att vissa skrider mellan två eller fler. Därför tänkte den här uppsatsen analysera tre kvinnliga karaktärer från tre spanskspråkiga gotiska noveller: Inés från “Vampiro” (1901) av Emilia Pardo Bazán, Alicia från “El almohadón de plumas” (1917) av Horacio Quiroga och la madrastra från “Thanatopia” (1925) av Rubén Darío. Genom att beskåda de kvinnliga karaktärernas roller, attribut och framställningar kommer de att kategoriseras in i de mest passande modellerna när det kommer till gotisk litteratur. Analysen visar att två av de tre karaktärerna tillhör mer än en modell medan den tredje är en brusten gestaltning av en gotisk modell. Det går även att se hur författarna använt sig av intertextualitet i sina noveller, både för att alludera till klassiska gotiska verk samt till sagor.