Formativ bedömning – lättare sagt än gjort?

Abstract

Begreppet formativ bedömning är inte explicitgjort i den svenska läroplanen för grundskolan, men det är samtidigt något som lärare förväntas att arbeta med. Syftet med studien var att ta reda på hur fyra mellanstadielärare och två högstadielärare tolkar begreppet formativ bedömning, hur de resonerar kring relationen mellan formativ och summativ bedömning, hur lärarna säger sig arbeta med formativ bedömning vid arbetet med elevtexter i svenskämnet samt vilka utmaningar lärarna menar att det finns i arbetet med formativ bedömning. I studien användes semistrukturerade intervjuer där svensklärare, med olika lång arbetslivserfarenhet, deltog. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv där språket är centralt. Resultatet visar att lärarna anser att formativ bedömning syftar till att utveckla lärandet. Ytterligare en aspekt som framkommer är att flertalet av lärarna särskiljer begreppen formativ och summativ bedömning. Genom lärarnas utsagor framkommer det att de ger lärarrespons samt låter eleverna arbeta med karmatrespons. Resultatet synliggör även utmaningar med formativ bedömning som tidsrelaterad, att det var svårt att hinna med, och svårigheter med att få eleverna att förstå samt ta till sig formativ bedömning. Det framkommer också att betydelsen av att en fungerande relation till eleverna i samband med formativ bedömning är av vikt.