SEROTONINE DE MICHEL HOUELLEBECQ Un roman engagé ?
Abstract
Le but de ce mémoire est d’étudier le degré d’engagement dans le roman Sérotonine de Michel Houellebecq à partir de la pensée de Sartre sur l’engagement politique dans la littérature. Cette idée est fondée sur la capacité de la littérature à exprimer un engagement à différents niveaux. Selon Sartre, l’engagement repose sur trois caractéristiques, le message, la capacité du style à transmettre le message et enfin la perception du message. Le mémoire se compose de deux parties. Notre première tâche est de déterminer le message, le positionnement politique dans le roman qui met l’accent sur la mondialisation et le rôle du protagoniste solitaire qui est souvent présent dans l’œuvre de Houellebecq. Deux luttes se manifestent dans le roman : la lutte pour la survie humaine et la lutte complexe entre hommes et femmes. Les deux conduisent à la disparition de l’homme. Nous verrons ensuite, dans cette même partie du mémoire, comment la narration véhicule cette pensée philosophique et politique afin d’établir dans quelle mesure la forme est au service du message. Notre dernière tâche sera d’élucider la troisième propriété de la pensée de Sartre, qui considérait qu’un texte existe quand quelqu’un lit et prend position sur le contenu. Cet aspect sera abordé à travers la lecture du roman par des critiques littéraires. Nous essayons ensuite de déterminer à partir des résultats obtenus si le roman peut être considéré comme engagé selon le paradigme de Sartre. Il s’agit ici de la deuxième partie de l’étude. Notre conclusion est que, malgré les apparences, Sérotonine n’a pas de position idéologique ni d’intention concrète de transmettre un message et ne peut pour cette raison pas être considérée comme une œuvre engagée.
Degree
Student essay
Other description
Syftet med denna studie är att belysa graden av engagemang i Michel Houellebecqs roman Sérotonine utifrån Sartres begrepp om den engagerade författaren. Konceptet “litterärt engagemang” är en filosofisk idé som kännetecknas av litteraturens förmåga att uttrycka politiskt engagemang på olika nivåer. Sartres engagemang bygger på tre parametrar varav det första är budskapet, det andra är berättarteknikens roll att förmedla budskapet och slutligen hur läsaren uppfattar budskapet. Uppsatsens analys består av två delar. Först utreds budskapet, vilka politiska ställningstaganden som romanen tycks vilja förmedla och hur de betonar globalisering samt den solitära huvudpersonens roll då båda dessa är centrala begrepp i Houellebecqs författarskap. Dessa begrepp tar i romanen formen av två kamper, dels människans kamp för överlevnad i en globaliserad värld dels den komplexa kampen mellan män och kvinnor. Båda leder till människans, främst mannens, undergång. Därefter undersöks i samma del av uppsatsen hur berättartekniken förmedlar budskapet, det filosofiska och politiska ställningstagandet, för att se i vilken grad formen står i meddelandets tjänst. Slutligen belyser den andra delen av uppsatsen den tredje egenskapen som är det sätt på vilket budskapet i Sérotonine tas emot av läsaren. Sartre anser att en text existerar när någon läser och tar ställning till innehållet. Denna aspekt kommer att belysas genom några litteraturkritikers läsning av Sérotonine. Denna del av uppsatsen belyser avslutningsvis huruvida romanen kan anses vara ett litterärt engagerat verk enligt Sartres paradigm. Slutsatsen är att trots att Sérotonine till det yttre har de egenskaper ett engagerat verk förväntas ha saknar det ett ideologiskt ställningstagande och ett konkret budskap till publiken för att kunna anses vara ett engagerat verk.