”... ja, jag googlade en gång”. En intervjustudie om förskollärares reflektioner kring sitt arbete med frågor som rör sexuella övergrepp mot barn.

Abstract

Det övergripande syftet för studien är att utifrån Grossmans model of teachers knowledge (1995) undersöka vilka kunskaper förskollärare uppskattar sig besitta rörande sexuella övergrepp mot barn, i relation till sin yrkesprofession. Förskolan ska vara en trygg plats för alla barn där det förväntas finnas kompetenta förskollärare som arbetar utifrån en vetenskaplig grund. Frågeställningarna är således; 1. Hur uppfattar förskollärare anmälningsplikten? 2. Hur upplever förskollärare sin kompetens för att hantera området sexuella övergrepp? 3. Hur beskriver förskollärare arbetet med förskolans förebyggande åtgärder av sexuella övergrepp mot barn? Studiens insamlade empiri baseras på semistrukturerade intervjuer där fokus riktades mot sex förskollärares uppfattning av sin kunskap. För att analysera förskollärares upplevda kunskap om sexuella övergrepp i relation till sin yrkesprofession bearbetades empirin först genom en tematisk analys. Vidare har det analytiska ramverket använts för att undersöka och utvärdera förskollärares kunskap. I analysresultatet redogörs sju kategorier där förskollärares olika uppfattningar i skilda kontexter synliggörs. Det framkommer att det finns skilda uppfattningar om när samt på vilka grunder det ska göras en orosanmälan. De skilda uppfattningarna grundar sig i den kunskap förskollärare har när det handlar om förmågan att upptäcka tecken på sexuella övergrepp. Resultatet visar även att det synsätt och klimat som förskollärarna har är avgörande för hur det förebyggande arbetet mot sexuella övergrepp hanteras. Förskollärarna visar en medvetenhet hur den professionella rollen samt yttre faktorer som kultur och samhälle kan påverka tryggheten för barnen i förskolan. I studiens slutdiskussion problematiseras och diskuteras tidigare forskning och studiens resultat. Studien visar att det finns en stor avsaknad av utbildning hos förskollärare. Utbildning är nödvändigt för att förse förskollärare med sådan spetskompetens som behövs för att kunna upptäcka tecken på övergrepp. Vidare i diskussionen framkommer ett samband mellan förhållningssättet kring att göra en orosanmälan och lärarens kunskap om sexuella övergrepp. Det förebyggande arbetet ska inte endast finnas för att utbilda barnen, utan en stor del av förebyggandet innebär att de verksamma inom förskolan behöver fortbildning samt kontinuerligt samtalar om ämnet sexuella övergrepp inom arbetslaget.