Barn i behov av stöd och anpassning. Förskollärarnas syn på odiagnostiserade barn i behov av stöd och anpassning.
dc.contributor.editor | Eriksson, Elin | |
dc.contributor.editor | Høvring Olausson, Ida | |
dc.contributor.editor | Lekvall, Towa | |
dc.date.accessioned | 2022-10-18T09:53:05Z | |
dc.date.available | 2022-10-18T09:53:05Z | |
dc.date.issued | 2022 | |
dc.identifier.uri | https://hdl.handle.net/2077/73918 | |
dc.description.abstract | Intentionen med studien är att lyfta tillvägagångssätten med barn i behov av stöd och anpassningar i förskolans verksamhet utan ett fokus på diagnostiserade barn. Vid utformning av studiens forskningsområde framkom det att ämnet är relativt outforskat efter år 2010 och därför ansågs det av stor vikt att undersöka om. Studien tillämpar åtta förskollärares reflektioner av intervjufrågorna som konstruerats utifrån frågeställningarna: Hur definierar förskollärarna vilka barn som är i behov av stöd och anpassning? Hur resonerar förskollärarna kring odiagnostiserade barn i behov av stöd och anpassning i vardagen? Hur resonerar förskollärarna kring disposition av tid i vardagen för att på bästa sätt anpassa för de barn som är i behov av stöttning? Studien redovisar den fenomenografiska teorins betydelse och bearbetar intervjuerna utifrån en fenomenografisk analysmetod. I resultatet framgick det att respondenternas definition av barn som är i behov av stöd och anpassning är barn som har olika problematik i vardagliga situationer samt att behoven kan variera mellan situationer. Det lyfts också att de barn som är i behov mer ofta är odiagnostiserade barn och att det finns en problematik med att förskollärarna inte får den stöttning eller kompetens de behöver för att stötta alla barnen i verksamheten. I diskussionen blir gränssättning ett tydligt utfallsrum där förskollärarna hade olika uppfattningar om vart gränsen går för barn i behov av stöd. De mest signifikanta utfallsrummen som förskollärarna även belyste kring hur de anpassar verksamheten för barn i behov av stöd var blanda annat att dela upp barngruppen, vara tydlig med struktur, rutiner och planering. Förskollärarna lyfte fram betydelsen av att använda sig av indirekt och direkt stöd i de vardagliga situationerna. De poängterade även vikten av att ha kortvariga samlingar samt att ge barnen tid till att hantera de olika vardagliga situationerna. | en_US |
dc.language.iso | swe | en_US |
dc.subject | Förskola | en_US |
dc.subject | förskollärare | en_US |
dc.subject | barn i behov av stöd | en_US |
dc.subject | anpassningar | en_US |
dc.subject | odiagnostiserade barn | en_US |
dc.subject | förskollärares uppfattningar | en_US |
dc.subject | vardagliga situationer | en_US |
dc.subject | fenomenografi | en_US |
dc.title | Barn i behov av stöd och anpassning. Förskollärarnas syn på odiagnostiserade barn i behov av stöd och anpassning. | en_US |
dc.type | Text | en_US |