Straffnedsättning för unga lagöverträdare

Abstract

I förhållande till åldersgruppen står ungdomar för en stor andel brott. Ungdomar skall särbehandlas straffrättsligt bland annat på grund av en outvecklad ansvarsförmåga, större känslighet mot sanktioner och straff samt att unga förtjänar att bemötas med en större tolerans. De finns ett antal bestämmelser som berör unga lagöverträdare vid påföljdsbestämningen. Framställningen koncentreras kring straffmätningen och utelämnar till största del regleringen av påföljdsvalet.

Framställningen syftar till studera bakgrunden till och regleringen kring straffnedsättning för unga lagöverträdare där främst två bestämmelser är aktuella. Dels den om förmildrande omständigheter vid straffvärdesmätningen i 29 kap. 3 § 3 p. BrB men framförallt bestämmelsen i 29 kap. 7 § BrB som stadgar att den tilltalades ungdom särskilt skall beaktas. Syftet är även att undersöka hur och i vilken utsträckning straffnedsättning görs vid unga lagöverträdares påföljdsbestämning i mål som inte leder till åtal och mål som avgörs i domstol. Framställningen syftar även till att undersöka om lagstiftning och praxis är tillräckligt tydliga i hur en straffnedsättning skall utföras.

Regeln om straffnedsättning i 29 kap. 7 § BrB innebär en regelmässig nedsättning av straff främst på fängelsenivå men även bötesstraff. Bestämmelsen om straffnedsättning har även visat sig tillämpbar på ungdomstjänst. I huvudframställningen redogörs för ett antal riktlinjer som kommit att tillämpas i olika stor omfattning när det gäller straffnedsättning. Utifrån studerandet av ett antal angöranden i HD och intervjuer med 3 verksamma åklagare utreds frågan om straffnedsättningens omfattning.