Selektiv distribution - Nya förutsättningar(?)

Abstract

Ett sätt att distribuera sina varor är att genom att tillämpa ett antal urvalskriterier, välja ut ett antal auktoriserade återförsäljare. Man använder då ett s.k. selektivt distributionssystem. Anledningen till att man väljer att göra så är oftast för att man tillverkar ett exklusivt varumärke, eller en avancerad produkt, kring vilken man vill bevara en viss glans och prestige. Gruppundantaget innebär att alla selektiva distributionsavtal där tillverkaren har en marknadsandel under 35 procent, och där inga särskilt allvarliga begränsningar finns, som huvudregel automatiskt undantas från 6 § KL. Normalt sett är selektiva distributionsavtal även förenliga med 6 § KL om de uppfyller fyra krav: att produkterna som omfattas har egenskaper som berättigar ett selektivt distributionssystem, att valet av återförsäljare sker utifrån objektiva kvalitativa kriterier, att syftet är att uppnå ett resultat som uppväger minskningen av konkurrensen inom varumärket, samt att villkoren är proportionella. Gruppundantaget har på många sett förenklat tillämpningen. Samtidigt kvarstår vissa frågor, som var gränserna för gruppundantaget går och vad som gäller för avtal som av någon anledning faller utanför gruppundantaget? I uppsatsen behandlas följaktligen selektiv distribution utifrån ett konkurrensrättsligt perspektiv, och särskilt undersöks effekterna av det vertikala gruppundantaget.