Dyslexi ur en pedagogisk didaktisk dimension

Abstract

Syfte: Föreliggande uppsats avser att undersöka hur nio lärarstuderande med dokumenterad dyslexi - vid Göteborgs universitet - upplever sitt lärande ur en pedagogisk didaktisk dimension. Mot bakgrund av detta kommer vi i den avslutande analysdelen och slutdiskussionen, ur ett vuxenpedagogiskt perspektiv, med utgångspunkt i pedagogiska didaktiska modeller ge förslag till åtgärder för en mer tillgänglig undervisning, samt vidare forskning. Metod: Abduktion - växelverkan mellan empiri och teori utifrån kvalitativa, systematiska samtalsintervjuer mot bakgrund av en postmodernistisk och konstruktiv kunskapssyn. Resultat: Lärande: Studenterna ger uttryck för en kunskapssyn med inslag som fokuserar på en social interaktion och kommunikation. Varierande arbetsformer och arbetssätt underlättar. Att diskutera, praktisera och konkretisera tillsammans med andra underlättar och gör att mer kunskap kan inhämtas och befästas. Dyslexi: Viss problematik relaterad till dyslexins primära problemområde, läs- och skrivprocessen. Dock större och mer generella problem som i första hand pekar mot dyslexins sekundära problem som vardags- och studierelaterad stress samt ett dåligt självförtroende. Lärande kopplat till dyslexi: Negativa erfarenheter & svårigheter: Primära problem som omnämns i samband med högskolestudierna är tidsbrist då mycket tid går åt till möten och planering som krävs pga. dyslexin, även läs- och skrivprocessen tar en betydande tid, otydliga rutiner och regler, dålig information om kompensatoriska åtgärder, brister i bemötandet av både lärare, administrativ personal och studiekamrater, dålig kvalité på delar av undervisningsmaterialet (kompendie- & stencilmaterial), svårt att hinna läsa, sovra och sammanställa text. Positiva erfarenheter: Generellt genomgående bättre stöd, kompetens och bemötande vid högskolan än vid tidigare utbildningsnivåer. Allmänpedagogiska och didaktiska modeller: Kunskapssyner som bygger på social interaktion, kommunikation, variation och kulturell kontext föreligger mest gynnsamma i syfte att göra undervisningen tillgänglig. Genom att utgå från de allmänna pedagogiska och didaktiska modellerna kombinerat med en modest anpassning av hur man organiserar sin undervisning kan man som lärare nå alla studenter oavsett om ett funktionshinder föreligger. Specialiserade lösningar på individuell basis behövs dock tillhandahållas som komplettering till den allmänna pedagogiska didaktiska dimensionen. Förutsättningar att bedriva högskolestudier handlar förutom ovanstående även om frågan om rätten till deltagande och demokrati beaktandes en reell mångfald.