När orden inte räcker till - om kommunikation vid språkstörning

Abstract

Syfte: Syftet med studien är dels att göra en beskrivning av hur Alternativ och Kompletterande Kommunikation, AKK, används i undervisningen och dels att analysera vilken effekt denna användning kan ha på en elevs, med språkstörning, didaktiska, sociala och rumsliga inkludering i en vanlig mellanstadieklass.

Teori: Som teoretisk utgångspunkt för studien har använts ett sociokulturellt perspektiv med tanken att kunskap skapas i ett socialt och kommunikativt samspel med andra. Mitt perspektiv är relationellt, vilket innebär att svårigheter inte primärt ses som något som ligger hos individen utan är något som uppstår i mötet med omgivningen. Vid analysen har ett hermeneutiskt synsätt använts och delar och helhet tolkas i en pågående kontextualisering och dekontextualisering.

Metod: Studien är genomförd som en kvalitativ fallstudie med etnografisk ansats. I en triangulering har elva klassrumsobservationer kompletterats med intervjuer med fem lärare och genomgång av aktuellt åtgärdsprogram. Studien är genomförd i en grundskola i de centrala delarna av en storstad

Resultat: Observationerna visar att flera olika former av AKK används i undervisningen. Valet av AKK är inte alltid genomtänkt, eller utgående från eleven i fråga, utan utgår mer från hur läraren brukar lägga upp sin undervisning. Man kan också se att graden av didaktisk och social inkludering inte i första hand beror på vilken form av AKK som används, utan snarare på en kombination av AKK, lärarens förmåga till ett nära lärarskap, klassrumsklimatet och hur sociala och kommunikativa situationer i klassrummet organiseras.