Kommunikation och autism

Abstract

Sammanfattning Vårt syfte med denna empiriska studie är att studera vilka kommunikativa strategier som förskolans pedagoger använder för barn med autismspektrumdiagnos. Studien syftar också till att ge en bild av hur pedagogerna anpassar dessa strategier efter de specifika barnen. Tidigare forskning har visat att den kommunikativa förmågan hos barn med autismspektrumdiagnos utvecklas bättre vid ett tidigt ingripande där strategier för kommunikation ingår. Forskning visar även att den multimodala formen i alternativ och kompletterande kommunikation är effektiv för barn med autism. Denna studie utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv vars grundtanke är att lärande uppstår i samspel med andra. I perspektivet är den sociala interaktionen en förutsättning för att människan ska lära. Både den teoretiska förankringen och den tidigare forskningen används som analysredskap. Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats och metoden som använts är halvstrukturerade intervjuer. Dessa har registrerats med hjälp av inspelningar och anteckningar. Intervjudeltagarna bestod av fem förskollärare och en musiklärare som alla var verksamma i förskoleverksamheter. Slutsatsen som kan dras av denna studie är att strategierna som används i kommunikation med barn med autismdiagnos ska anpassas efter varje individs förmågor och förutsättningar. Det har exempelvis framkommit genom att pedagogerna utgått ifrån barnets specifika intresse som en strategi för kommunikation.