Livskvalitet hos beroendepatienter som behandlas med centralstimulantia eller opioider

Abstract

Bakgrund: Patienter med opiatberoende och patienter med ADHD-diagnos kan erbjudas läkemedelsbehandling och stöd inom beroendevården. I mötet med patienten får sjuksköterskan kunskap om patientens livskvalitet. Idag används inga standardiserade instrument inom beroendevården i Göteborg för att försöka mäta detta. Det finns inga studier som jämför beroendepatienters upplevelse av livskvalitet under läkemedelsbehandling med centralstimulantia eller opioider. Däremot finns det ett fåtal studier som undersökt livskvalitet mer generellt hos beroendepatienter. Syfte: Syftet med studien var att undersöka drogfria beroendepatienters uppfattning om livskvalitet under läkemedelsbehandling. I studien undersöktes även om det fanns skillnader respektive likheter mellan patienter som får opioider med dem som får centralstimulantia. Metod: Studien är kvantitativ där instrumentet Manchester Short Assessment of Quality of Life (MANSA) användes för att få patienterna att skatta sina upplevelser av livskvalitet. I studien medverkade 44 deltagare varav 24 behandlades med centralstimulantia och 20 med opioider. Deltagarna rekryterades från Beroendeklinikens öppenvårdsmottagningar. Resultat: Resultatet i studien visar att tillfredsställelsen med “livet som helhet” skattades totalt lägre än normvärdet för god livskvalitet. Samtliga livsområden som ekonomi, socialt nätverk, fysisk och psykisk hälsa, familjerelationer, boende, fritidsaktiviteter och sexliv skattades under normvärdet. Endast uppfattningen om personlig säkerhet låg över normvärdet för god livskvalitet. Signifikant skillnad mellan grupperna uppmättes i livsområdet sexliv, där centralstimulantiagruppen skattade lägre än opioidgruppen. Konklusion: Resultatet visar att patienterna i undersökningen var missnöjda med sin livskvalitet och med livet som helhet. Vår rekommendation är att sjuksköterskan breddar kunskapen om patientens livsområden genom att till exempel använda frågeformulär. Läkemedel är en del i behandlingen men sjuksköterskan kan inrikta sitt arbete på de livsområden som kan förbättras och hjälpa patienten att finna individuella lösningar inom ramen för personcentrerad vård. Det behövs också mer forskning inom området livskvalitet för patienter med olika substansbruksyndrom.