i Lärares relationskompetens En studie baserad på lärares utsagor om relationell pedagogik i årskurs 4-­‐6

Abstract

Syftet med forskningsstudien är att analysera lärares syn på relationskompetens och bygga en förståelse för hur lärare i årskurs 4-6 arbetar med relationell pedagogik. För att uppnå syftet används följande frågeställningar: • Hur beskriver lärare relationskompetens och dess innebörd? • Hur arbetar lärare med att bygga och upprätthålla goda relationer till elever? • På vilket sätt upplever lärare att lärar-elev-relationen har betydelse för elevens utveckling? Studien utgår ifrån kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Sex lärare som arbetar i årskurs 4-6 resonerar kring deras syn på relationskompetens och berättar om hur de arbetar med relationell pedagogik. Intervjuerna har spelats in, transkriberats, kodats och analyserats genom meningskoncentrering. Den insamlade empirin bildar en utsaga som analyseras och diskuteras i relation till tidigare forskning, teori och begrepp. Resultatet visar att lärare beskriver relationskompetens som lärarens förmåga att få med sig eleverna i undervisningen och att lära känna eleverna på ett djupare plan. Lärares relationella egenskaper visar sig vara svåra att uttrycka verbalt men det framkommer likväl att relationskompetensen ses utifrån två olika dimensioner: relationellt tillvägagångssätt och relationellt förhållningssätt. Vidare visar resultatet att lärare arbetar med relationsbyggande vid olika tidpunkter, i olika fysiska miljöer och på olika sätt. Det framkommer att lärares relationella arbete har betydelse för elevers kunskapsutveckling såväl som deras sociala utveckling.