Summativ bedömning – ett nödvändigt ont? En fenomenografisk studie om gymnasielärares uppfattningar av arbetet med summativ bedömning

Abstract

Syftet med studien var att utifrån en fenomenografisk utgångspunkt undersöka gymnasielärares uppfattningar av arbetet med summativ bedömning. Utifrån detta syfte utkristalliserades följande forskningsfrågor. Hur uppfattar gymnasielärarna arbetet med summativ bedömning? - Hur uppfattar gymnasielärarna att den summativa bedömningen kan göras mer likvärdig? - Hur uppfattar gymnasielärarna att den summativa bedömningen påverkar eleverna? En fenomenografisk ansats syftar till att belysa uppfattningar, attityder och känslor. Huvudfokus var att skildra lärarnas verklighet och uppfattningar kring summativ bedömning så bra som möjligt. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade digitala intervjuer. Genom att intervjua fem gymnasielärare samt kategorisera och analysera deras uttalanden fick vi en bild av deras uppfattningar och upplevelser av valda fenomen. Resultatet visade att gymnasielärarna uppfattar att arbetet med den summativa bedömningen är komplext. Även om det är snabbt och enkelt för läraren att utföra bedömningsarbetet är det svårt att se vilken kunskap som finns bakom poängen som sätts på provet eller uppgiften och att sedan kunna koppla det till kunskapskraven inför kursbetyget. För att göra bedömningen mer likvärdig har det utifrån lärarnas svar framkommit tre grundläggande faktorer; god kompetens hos lärarna, bra förutsättningar samt lämpliga arbetssätt. Gällande hur den summativa bedömningen påverkar eleverna framkommer det att olika elever påverkas på olika sätt. Å ena sidan uppfattar lärarna att bedömningsformen är positiv då den är enkel och tydlig för eleverna. Å andra sidan uppfattar de att den summativa bedömningen kan påverka eleverna negativt genom att den kan leda till att de känner press och stress.