Domskäl utan slut - en sista väg ut?

Abstract

Frågan om B kan dömas för att ha anstiftan A till mord trots att A genom en lagakraftvunnen dom friats från samma mord har prövats av Svea hovrätt i ett avgörande från 2015 och besvarades jakande. Denna fråga ställdes av Welamsons avhandling i samband med ikraftträdandet av nya rättegångsbalken år 1949. Sedan avhandlingen upprättades har det hänt en hel del på straff- och processrättens område. Hur frågan dels hanterades, dels besvarades av Svea hovrätt kan ifrågasättas och problematiseras utifrån olika processrättsliga aspekter. De för uppsatsens utvalda processrättsliga institut utifrån vilka rättsfallet analyseras är: negativ och positiv rättskraft, oskyldighetspresumtionen, principen om fri bevisvärdering samt resningsinstitutet. Det analyseras därmed om det finns några alternativ till den väg Svea hovrätt valde samt, därmed, om Svea hovrätts vägval – givet en premiss om systemkoherens – var det mest ”lämpliga”.