En undersökning av hur högläsning används som ett verktyg för att stimulera barns språkutveckling

Abstract

Språket är jaget, språk är förenat till mitt identitetsskapande, språk är ett värdefullt verktyg som jag oreflekterat använder mig av ständigt. Något som är en självklar men omedveten handling vi brukar dagligen. Idag spenderar de allra flesta barn en stor del av sin vardag i förskolans verksamhet, där det verbala språket cirkulerar oavbrutet. Enligt förskolans läroplan har förskolan i uppdrag att bidra till barns språkutveckling där förskollärare har ett ansvar för den pedagogiska undervisningen. Tidigare forskning belyser språkets värde och vikten av tidiga språkstimulerande miljöer som exempelvis högläsningsaktiviteter. Dock är vår erfarenhet av högläsning i verksamheterna oenig med både riktlinjerna i läroplanen och tidigare forskning. Detta med anledning till att högläsning många gånger kommit att användas i ett annat syfte än språkstimulering och språkutveckling. I studien har vi nämligen undersökt hur högläsning används som ett verktyg för att stimulera barns språkutveckling ur ett sociokulturellt perspektiv. Frågeställningar som ligger till grund för studien är följande: 1. Hur arbetar förskollärarna med högläsning för att utveckla barns språk? 2. Vad är förskollärarnas syfte med högläsning? 3. Vilka strategier tillämpas i förskollärarnas arbetssätt under högläsning? Undersökningen är en mindre empirisk studie med utgångspunkt i en kvalitativ ansats med fokus på individuella intervjuer för att svara på studiens frågeställningar. På grund av den rådande pandemin, Covid-19, och samhällets strikta restriktioner av hälsomyndigheten angående folksamlingar och fysisk kontakt skedde undersökning digitalt. Intervjufrågor skickades ut via mejl och ett telefonsamtal med berörda informanterna ägde rum. Studiens resultat påvisar att de vederbörande förskollärarna är enade om att högläsnings aktiviteter i förskolan bidrar till barns språkutveckling. Vidare uttrycker studiens förskollärare att högläsning används både vid planerade och spontana tillfällen i verksamheten där det knyts an till temaarbeten eller vilan. Dessutom redogör studiens resultat att den planerade högläsningsaktiviteten upplevs vara mest gynnsam för barns språkutveckling då den innefattar ett medvetet och didaktiskt förhållningssätt.