Får alla vara med och leka? - En kvalitativ studie av förskollärares uppfattningar kring barns exkludering i den fria leken.

Abstract

Studien tar avstamp i dilemmat “alla får vara med” som ofta förekommer i förskolans kontext, påståendet används av såväl vuxna som barn. Förskollärare ställs dagligen inför dilemmat eftersom barn har rätt att leka själva, samtidigt som ingen ska bli exkluderad då det på lång sikt kan påverka barnen negativt. Tidigare forskning belyser att barn exkluderar både medvetet och omedvetet genom olika exkluderingsstrategier för att skydda sin lek, samt att vuxnas roll är avgörande för barns lekutveckling. Intresset ligger i förskollärares uppfattningar av exkludering. Syftet med denna kvalitativa studie är därför att erhålla kunskap om hur förskollärare uppfattar fenomenet exkludering i förskolebarns fria lek, samt hur förskollärare menar sig arbeta för att förebygga exkludering i barngruppen. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur uppfattar förskollärare barns exkludering i den fria leken? Vilka arbetssätt och strategier menar sig förskollärare utöva för att förebygga exkludering? Undersökningens teoretiska utgångspunkt är fenomenografi, därav tillämpades även fenomenografisk intervju som metod. Ett strategiskt urval har gjorts där nio förskollärare intervjuades. Empirin har analyserats med en fenomenografisk analysmetod där resultatet presenteras i olika utfallsrum. Resultatet pekar på en generell uppfattning bland förskollärarna om vad exkludering innebär. Vidare framgår en variation av förskollärarnas uppfattningar i vilka orsaker som ligger bakom barns exkludering. Det finns en samsyn gällande att alla barn har rätt till gemensam lek men att det är situationsbundet, därför kan inte alla barn alltid vara med i allas lekar. Resultatet visar även att förskollärarna framhåller vuxnas deltagande i barns lek som betydelsefullt, dock varierade de strategier som förskollärarna använder sig utav i det förebyggande arbetet med exkludering.