Förskollärares uppfattningar om högläsning och boksamtal – en fenomenografisk studie.

Abstract

Syftet med den här studien har varit att undersöka hur fem förskollärare uppfattar fenomenen högläsning och boksamtal. Genom en kvalitativ intervjustudie har vi utifrån en fenomenografisk ansats studerat hur förskollärarna i studien resonerar kring användandet av boksamtal, samt när de uppfattar sig nyttja högläsning i verksamheten. Tidigare forskningsresultat visar att högläsning och boksamtal är mycket betydelsefullt i förskolan då det gynnar barns språkutveckling och samspel. Trots dessa positiva effekter på barns lärande och utveckling synliggörs det genom tidigare forskning att högläsning och boksamtal allt för sällan tar den plats i verksamheten som förskollärarna önskar. Stora barngrupper och personalbrist är faktorer som kan resultera i att läsningen väljs bort i den pedagogiska planeringen.

Resultatet i denna studie utmynnar i tre beskrivningskategorier som samlar respondenternas uppfattningar utifrån de valda forskningsfrågorna. Baserat på kategorierna går det att utläsa att förskollärarna uppfattar sig använda högläsning och boksamtal som ett verktyg för att främja barns fantasi och språkutveckling. Respondenternas uppfattningar visar även att boksamtalet används som ett pedagogiskt verktyg för att lyfta och diskutera svåra ämnen. Ytterligare ett framträdande resultat visar att förskollärarna uppfattar två typer av högläsning i verksamheten - den planerade och den spontana. Slutsatsen är således att förskollärarnas uppfattningar genomsyras av ett positivt förhållningssätt till högläsning och boksamtal - där många fördelar yttras och understryks.