Elever i skrivsvårigheter En intervjustudie om speciallärares uppfattningar kring att identifiera och stödja elever i skrivsvårigheter i årskurs 3–6

Abstract

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka speciallärares uppfattningar gällande identifiering, stödjande arbete samt utvecklingsområden avseende elever i skrivsvårigheter i årskurs 3–6. Studien har utgått från sociokulturella teorin samt det relationella perspektivet. Inom sociokulturell teori ses skrivning som en social handling och ett språkligt uttryck. Vidare anses lärandet inom sociokulturell teori påverkas av omgivningen och skrivandet ingår i kontexter. Utifrån relationella perspektiv ses eleven var i skrivsvårigheter och inte vara en elev med skrivsvårighet. Elevens hinder anses uppstå i mötet mellan individ och miljö. Till studien valdes en kvalitativ metod inspirerad av fenomenografi. I studien genomfördes åtta halvstrukturerade intervjuer med speciallärare, yrkesverksamma inom årskurs 3–6. Empirin har bearbetats samt analyserats med inspiration av fenomenografiska analysmodellens fyra steg. I resultatet beskrivs uppfattningar kring samtal, observation, kartläggningsmaterial och elevtexter som metoder vid identifiering av vad som utgör ett hinder för elever i skrivsvårighet. Modellering beskrevs som ett framgångsrikt didaktiskt tillvägagångssätt i det stödjande arbetet. Olika stödstrukturer ansågs gynna elever i skrivsvårigheter. Motivation och självkänsla framkom som viktiga faktorer i arbetet med elever i skrivsvårigheter. Speciallärarnas uppfattningar kring utvecklingsområden handlade om att stärka kunskapen och kompetensen inom skrift på skolorna. I resultatet framträdde även uppfattningar kring önskemål om ett mer omfattande kartläggningsmaterial som stöd för att identifiera vad som hindrar elever vid skrift.